tisdag 30 april 2013

En skruv som lossnat, eller gängades den bara på plats?

Det har släppt för Elof. Så vet han om att han kan stå själv utan stöd. Och han ser då väldigt nöjd ut när han gör det också. Det återstår väl att se hur länge det dröjer innan han springer omkring för egen maskin men först så ska förhoppningsvis den här jäkla förkylningen ge med sig.

Vi är alltså fortfarande förkylda. Krister låter som en mistlur i målbrottet och hostar en hel del. Elof snorar och hostar och jag har bara lite smått av diverse förkylningssymtom. Det värsta har nog varit att Elof varit så snorig och slemmig att han kräkts slem flera gånger om dagen efter att han ätit, kommer som ett brev på posten tillsammans med rapen. Han börjar i alla fall få tillbaka lite matlust nu och äter "fulla flaskor" samt en hyffsad frukost (fil och macka). Annars så känns det som att vi helt får börja om på noll när det gäller att äta vanlig mat. Han som precis veckan innan förkylningen börjat äta så pass att han var mätt på vanlig mat till både 2:a frukost och lunch efter tuppluren mitt på dagen alt tidig middag. Med andra ord går det alltså fortfarande mycket vanlig ersättning här hemma. Hoppas på att vi kan komma tillbaka dit vi var före förkylningen rätt så fort, vi gjorde ju så fina framsteg. Men det ska väl till något bakslag för att sedan komma framåt.

Egentligen så är det kanske samma sak när det gäller ordning och reda här hemma. Det behövs lite för att man ska få ordning när det väl barkar iväg. Och bästa sättet för att få ordning är väl att bjuda hem folk, tur då att Elof fyller år 1 år (!) om 7 dagar så folk faktiskt kommer hit.

fredag 26 april 2013

Förkylningar och sånt där som kan vara bra att komma ihåg!

Egentligen hade jag tänkt blogga i söndags. För då hade jag en massa jag ville skriva ner. Men av det så kommer jag såklart inte ihåg någonting nu. Så ska försöka komma på någonting annat att skiva om.

Att Elof varit förkyld sedan söndag eftermiddag, att vi badade ändå och att förkylningen då bröt ut till en monsterförkylning skulle jag kunna skriva om. Men det är nog ungefär lika tråkigt att skriva som det är att läsa. Han har i alla fall sovit många timmar under den gångna veckan och ätit kanske hälften av vad han brukar om inte mindre. En delvis förklaring skulle kunna vara den 10e tanden som sprack fram igår. Så nu har vår piraya 6 tänder nere och 4 tänder uppe. Kolla i Elofs "boken om mig" och det är över tre månader sedan som han fick en tand sist. Vet inte om jag ska hoppas på en helvetes månad och att han får flera tänder på en och samma gång eller att det ska komma en tand sådär var 6e vecka eller så. Kollar man på hur det har varit lär det ju kunna bli en helvetes månad.

Planeringen inför Elofs 1 års kalas (i plural!) är i full gång och jag ska baka bullar. Blir säkert mer bakat också men största prioritet ligger nog på städningen så att vi faktiskt vågar ta hit folk. Samt att vi måste komma på vad han (vi) önskar sig. Tycker det är hur svårt som helst. Kläder har vi på tok för mycket av och frågan är ju hur mycket leksaker han egentligen har nytta av. Vill ju som ändå uppmuntra till kreativa lekar ala "man tager vad man haver". Som tur är så behöver ju inte alla leksaker vara framme på en och samma gång.

Vi går idag ner på tvåsiffrigt i nedräkningen till Brosters beräknade ankomst. Det känns som en härlig mental avsatts för att förbereda sig "på riktigt" på att vi kommer bli en till i familjen. Som att det inte går att undvika längre, som att det från och med nu är meningen att man ska förbereda sig. Frågan är bara hur ?!? Jag är glad om jag tar mig upp för trappen med Elof, så jävla ont som jag har i höfterna den här gången. En sak är i alla fall säker, jag tror inte att jag hade haft lättare att förbereda mig om vi visste könet.

Elof har så smått börjat våga stå utan stöd. Vilket resulterat i x antal näsdyk bara idag.

Att leta fram kolbitar i vedspisen är något han gjort länge, men idag har han varit omöjlig. Och det hjälper inte att fråga "ska mamma behöva bli tokig på dig", för då flinar han bara. Älskade unge!

torsdag 18 april 2013

En sån där dag..

Som varit lång och fartfylld men som ändå gick över riktigt fort. Ja en sån dag har det varit idag. Vi började med sovmorgon till kvart i åtta. Det är inte alla dagar förunnat! Sen så slöade vi lite under morgonen tills det blev dags att dra sig ner till stan och Drakborgen där v träffade Linn och Viktoria för nästan 3 timmars bus! Det var en mycket trött kille som somnade fort i bilen efter det. Vi tog oss en raggarsväng runt södra Alnö och spanade på vägarbeten tills Krister jobbat klart och vi kunde sitta och njuta av en pizza tillsammans i Kovland. Innan vi kunde åka så fick vi jaga Elof runt halva pizzerian då de var superkul att krypa runt och kolla in drickakylen.

Vi kom väl till Loviken innan Elof vaknade till och kaskad spydde över halva baksätet. Bara ren tur att jag åkte först så Krister såg att jag pallnita för att hjälpa stackarn. Så vi fick snabbt av han alla kräkiga kläderna och på med en torr kofta så fick han sitta i Kristers knä sista biten hem. Väl hemma så var det full fart på honom igen så det var nog bara någon släng av åksjuka/icke-rapat-tillräckligt som hänt ibland förut. Så när vi landat lite, fått fart i pannan osv så åkte vi de 5 min till Kristers bil och hämtade hem den. Det är när det blir så här som man undrar hur fasiken jag skulle gjort om jag varit helt själv, för den dagen kommer ju peppar peppar komma någon gång.

Men nu ska Hanna pillas och Jag ska pillas och Pannan bli pillad på och sen så kan vi nog sova gott hela högen.

Moch

tisdag 16 april 2013

Förökning - ett vårens tecken!

Ja vår känslor har vi ju alla hört talas om men det blir nog aldrig så tydligt som när man har djur. Nu slipper jag förvisso katter som skriker och hund som blodar, samt som det för min egen del redan är fixat. Men nu finns det ju andra honor av andra arter på den här gården, hanar med för den delen.

Så i ett vårens tecken, sånt vi har nedräkning på just nu!

1 dag kvar - Första barnmorske besöket med mätning av mage och lyssna på hjärtat.
8 dagar kvar - Ällingkläck i kläckaren (eller under ankan, har inte bestämt än om jag ska skifta ägg eller inte)
14 dagar kvar - Andra ällingkläcket.
19 dagar kvar - Första naturruvade kycklingkullen!
21 dagar kvar - Andra naturruvade kycklingkullen (om hönan accepterar sitt nya rede)
21 dagar kvar - ELOF FYLLER ETT ÅR!
109 dagar kvar - Elof beräknas bli storebror.

Punkarn (tupp) har fått såna vårkänslor att han jagat bort Budda (också tupp) som nu varit borta i en vecka och sannolikheten för att han ska komma tillbaka börjar närma sig noll. Trolla och Mulle släpper all vinterpäls på en och samma gång, det är så mycket att man blir ju luden själv bara genom att titta på dom.

Lyste precis de ägg som det ska vara 8 dagar kvar på, de är 12 till synes friska foster. Ska bli spännande att se hur många det är som kommer klara sig hela vägen och ut. Sist jag lyste på dem som jag beräknar till 14 dagar kvar så var de 12 de också. Vet ju inte exakt ruvstart på de ägg ankan ligger på så det är lite extra spännande.

Moch

söndag 14 april 2013

Söndag = Baddag!

Nu har vi precis kommit hem ifrån Matfors och babysimmet. Elof har gett upp och däckat ihop helt efter att nästan ha vaknat till på väg in från bilen. Kämpigt de här med att bada, men så otroligt kul! Ångrar inte för en sekund att vi lagt pengar på att gå på babysim med Elof och hoppas verkligen att vi kommer göra det med Broster också. Visst, många menar på att man kan åka och bada ändå och spara flera hundra kronor. Men så känner jag både mig och Krister och i ärlighetens namn så skulle vi nog inte få tummen ur och åka och bada om det inte vore för att vi har en fast tid varje vecka som vi redan betalt för.

En glass blev det på vägen hem, den här gången också. Är så gott med något kallt efter att ha badat i det varma vattnet. Vi provade lite nyheter idag. Jag tog en Daim med jordgubbssmak, helt ok faktiskt! Mycket godare än päron varianten. Kriter tog den nya marabo mjölkchoklad glassen. Sen så letade vi någon liten glass till Elof men det slutade med att vi köpte en till lika som Krister tog som han kunde få smaka från. Trodde vi ja! Lik pappa men söt ändå så åt Elof upp sin glass själv. Chokladen var tydligen godast. Knäppjökarna mina <3

Vecka 25 är det tydligen idag också. Det gick segt i början men nu börjar det kännas som att veckorna flyger iväg. På onsdag är det dags att åka till barnmorskan för att mäta magen och lyssna på hjärtat för första gången den här graviditeten.

Börjar bli sugen på att klippa mig. Leka lite med håret igen. Sett bilder på tidigare frisyrer och det kliar i fingrarna. Frågan är bara om det finns en tuffare frisyr som inte kräver en massa jobb de dagar jag inte orkar med något sånt. Den som lever får se, men jag tror inte att det "bara" blir toppat nästa gång jag hittar in till frisören.

Moch

lördag 13 april 2013

Barnets utvecklingsfaser.

(Mest för min egen skull, hittade på en föräldragrupp på fb)

Utvecklingssprång

Som förälder har du säkert märkt att det händer väldigt mycket i ditt barns utveckling - och framförallt väldigt snabbt!

När ett barn utvecklas kallas det för utvecklingssprång, barnet lär sig nya färdigheter och börjar upptäcka världen på helt nya sätt. Utvecklingsfaserna kan vara en bra riktlinje att gå efter för dig som förälder, men glöm inte bort att alla barn är olika och utvecklas i sin egen takt. Jag vill gärna påstå att barn varken är "tidiga" eller "sena" i utvecklingen, de utvecklas helt enkelt på sina egna villkor.

För att ibland förstå varför barnet är missnöjt, lynnigt eller ledset så kan ni läsa nedanstående utveklingssprång. De förklarar bra vad som händer i ditt barns värld.

MENTAL UTVECKLING
Den fysiska utvecklingen är påtaglig och något som vi alla väntar på. Barnet lär sig lyfta på huvudet, vända sig, gripa, sitta, krypa, stå och gå. Ungefär i den ordningen och ungefär vid samma ålder.

På samma sätt är det med den mentala utvecklingen, den sker också i etapper, i en viss ordning och i en viss ålder.

Men den fysiska och mentala utvecklingen hänger inte alltid ihop. De kan sammanfalla, men det är också vanligt att barn går tillbaka något eller stannar upp rent fysiskt när de tar ett mentalt språng.

Både det fysiska och mentala framskridandet kännetecknas av ”ett steg bakåt och ett språng framåt”. Det varierar dessutom mellan olika barn. En del är tidigare, andra senare, några kastar om ordningsföljden.

De flesta barn går igenom alla sju utvecklingsfaser. Men vissa barn nästan bara nuddar vid några av dem. Föräldrarna kanske inte ens hinner uppfatta dem.

Man kan förutsäga, så när på någon vecka, när man kan vänta sig att spädbarnet ska gå igenom en utvecklingsperiod. För de allra flesta kommer perioderna vid 5, 8, 12, 19, 26, 37 och 46 veckors ålder.

För barn som fötts för tidigt kommer de ”senare”. Första språnget inträffar alltså inte efter 5 veckor, utan man lägger till det antal veckor barnet fötts för tidigt.

Varje språng kan delas upp i 3 faser.

Fas 1: Först en jobbig period när barnet kräver extra uppmärksamhet. Det är inte bara vi föräldrar som inte känner igen vårt barn. Barnet känner heller inte igen sig själv! Allt har förändrats, barnet har liksom trätt in i en ny värld.

Tecknen på att ett nytt utvecklingsprång är på gång är ungefär desamma varje gång:

Barnet...

skriker oftare och mer.
vill ha mer fysisk kontakt och vill att du ska ägna dig mer åt det.
har sämre aptit.
är blygare och klängigare än vanligt.
sover dåligt.
suger mer på tummen.
är tystare och mindre livligt.
Fas 2: Själva utvecklingssprånget: Vad som händer varierar för varje språng.

Fas 3: Nu följer en lugn period. En vila efter den ansträngande utvecklingsfasen och inför nästan stora språng. Under viloperioden är barnet gladare och mer självständigt än tidigare. Både föräldrar och barn kan njuta av barnets nya färdigheter.

SPRÅNG 1
Vid omkring 5 veckors ålder, ibland redan vid 4 veckor, börjar barnet ta det första språnget. Barnet genomgår en rad förändringar. Bland annat ändras matsmältningen, barnet börjar gråta med riktiga tårar, kan fokusera med ögonen och andas mer regelbundet. Nu kräks och rapar barnet mindre och ofta och kan vara vaket längre stunder.

Inför den stora förändringen blir barnet mera mammigt eller pappigt. Detta varar ibland bara någon dag, men ibland en hel vecka.

Barnet brukar också gråta, skrika och vägra att somna. Föräldrarna förstår ingenting och går kanske till doktorn eller BVC för att kolla. Men förändringen beror alltså på att barnets värld skakas om.

Så kan du hjälpa barnet: Barnet behöver all tröst den kan gå. Att bli vaggad, buren, kramad, smekt och få bröstet hjälper.

SPRÅNG 2
Nästa förändringsperiod infaller vid omkring 8 veckor och nu börjar spädbarnet återigen att uppleva världen på nytt. Det börjar kunna känna igen enkla mönster i sin omvärld. Barnet upptäcker sina händer och fötter och kan fascineras av hur ljuset kastar sina skuggor på väggen. Det kan ägna lång tid åt att studera mönstret på ett tyg.

Det är mycket nytt att vänja sig vid och då behövs en trygg och välkänd omgivning. ”Mammighetsperioden” kan den här gången vara från några dagar upp till två veckor. Barnet blir krävande. Skrikande är det bästa sättet att visa hur jobbiga de stora förändringarna är. Känsliga barn gråter mer än tidigare. De flesta lugnar sig om de får vara nära mamma och pappa.

Andra språnget är en milstolpe i utvecklingen. Efter det vet föräldrarna vilka färger, smaker, lukter och ljud deras barn tycker bra eller illa om.

Så kan du hjälpa barnet: Låt barnet utforska händer, fötter och tår. Titta på saker tillsammans när ni är utomhus. Prova ”dra-upp-leken” när barnet lärt sig lyfta huvudet själv. Ta ett bad tillsammans. Sätt upp ett spännande tyg vid sängen och häng en rolig mobil över skötbordet. Sätt på musik och speldosa.

SPRÅNG 3
Vid ungefär 11 eller 12 veckor är det dags för nästa språng. Precis när du trodde att ditt barn lärt sig att leka på egen hand, klarar den det inte så bra längre. Barnet har blivit blygt och klamrar dig fast vid mamma och pappa. Det äter och sover troligen sämre och är mer håglöst än tidigare. Det verkar också som om barnet blivit sämre på att göra vissa rörelser.

Att det tycks gå tillbaka eller står stilla i utvecklingen kan oroa föräldrarna. Men det är helt normalt. Snart kommer de påtagliga framstegen tillbaka.

Vid cirka 12 veckor lär sig barnet nyanser. För första gången uppfattar det förändringar i sina syn-, ljud-, känsel- och luktupplevelser. Barnet kan till exempel känna igen hur tonläget i en röst förändras eller hur någon ändrar kroppsställning. Barnet lär sig också kontrollera sin kropp allt bättre. Rörelserna blir smidigare.

Barnet kan följa något med ögonen på ett kontrollerat sätt och överblicka ett rum. Barnet kan också uppfatta ljud mer nyanserat än tidigare och experimenterar själv med ljud.

Så kan du hjälpa barnet: Som förälder kan man hjälpa barnet att öva sina nya färdigheter. Man kan ”samtala” och uppmuntra barnet att själv använda rösten på olika sätt - viska, prata högt, gurgla, tjuta... Eller man kan träna på att gripa och låta barnet känna på olika föremål, till exempel päls, siden, galon och ylle.

SPRÅNG 4
Mellan 14 och 17 veckor gammalt börjar nästa period, då barnet är i stort behov av tröst och närhet. Från och med nu är klängperioderna längre än tidigare. Just den här perioden kan vara i fem-sex veckor, men kan också vara så kort som en vecka.

Vid det fjärde språnget, när barnet är ungefär 18-20 veckor, träder den in i det som Hetty van Rijt och Frans X Plooij kallar händelsevärlden. Då lär sig barnet att göra en kedja av saker. Tidigare, vid 12 veckor, kunde barnet gripa om en skallra, punkt slut. Nu kan barnet gripa om skallran, skaka den, vända den, titta på den och stoppa den i munnen. Att göra sådana händelsekedjor verkar kanske enkelt, men är ganska komplicerat.

Barnets ljud börjar bli mer nyansrika och sammansatta. Nu kan man få höra ljud som låter som ”mamma” och ”pappa”. En annan viktig upptäckt för barnet är att saker finns fast de inte syns. Dags för kurragömmalekar!

Vid den här åldern börjar många träna på att krypa och att vända sig. Barnet gillar också att undersöka föremål med händerna. Det skakar, vänder och bankar, luktar, smakar och biter o allt son kommer i dess väg. En del är mycket förtjusta i musik.

Så kan du hjälpa barnet: Det brukar vara dags för den första bilderboken. Det är tacksamt att uppmuntra detta undersökande och övande genom att leka, öva alla sinnen, peka i böcker, göra lekramsor, sjunga, spela musik, tumla runt, låta barnet smaka och känna.

SPRÅNG 5
Vid omkring 23 veckors ålder är det dags igen. Barnet blir missnöjt grinigt och lynnigt. Det beror, som tidigare, på att världen kommer i gungning därför att stora förändringar är på väg.

Det femte språnget, som inträffar vid omkring 6 månaders ålder, kan kallas relationssprånget. Barnet lär sig att omvärlden är stor och själv är han eller hon bara en liten prick. Den leksak barnet vill leka med ligger onåbar uppe på en hylla. Mamma och pappa kan försvinna till ett annat rum och då är de borta. Det kan förstås kännas mycket skrämmande.

Nu sover barnet ofta sämre. Kanske har det svårt att somna eller vaknar tidigare. Kanske verkar det ha mardrömmar. Barnet blir blygare och vill helst ha mamma eller pappa riktigt nära för att ha koll på att ingen försvinner. Snuttesaker är viktiga.

Så kan du hjälpa barnet: Visa barnet att du inte överger det. Låt det vänja sig vid nya situationer i sin egen takt. Lek tittutlekar. Det är roligt att kasta saker och att rasa torn som pappa eller mamma bygger upp. Genomskinliga saker med något inuti är spännande. En plastflaska med lite vatten och skum till exempel. Nu är det hög tid att barnsäkra hemmet. Musik, dans och ramsor brukar uppskattas.

SPRÅNG 6
Vecka 32-37 börjar orosmolnen hopa sig igen. Det kan visa sig genom att barnet sover dåligt, tappar aptiten, blir klängigt och krävande.

Utvecklingssprånget, som sker vid 8-9 månaders ålder, kan kallas för kategorisprånget.

Det innebär att barnet upptäcker att olika saker kan ha vissa egenskaper gemensamt. En katt är en katt antingen om den är vit eller svart eller randig och antingen om den finns på foto, på TV eller i verkligheten.

När barnet lärt sig detta börjar det att studera omvärlden på ett nytt sätt. Det utforskar vad som gör någonting till just ett hus eller en hund. Det börjar också lära sig vad som gör att något är stort eller litet, mjukt, hårt, klibbigt och så vidare.

Så kan du hjälpa barnet: Låt barnet jämföra föremål - kalla, varma, lätta, tunga. Barnet tycker om att utföra små uppgifter; till exempel att räcka mamma tandborsten.

Det kan få trycka på olika knappar: ringklockan, strömbrytaren, bussknappen. På så vis lär sig barnet sambandet mellan vad den för och vad som händer därefter.'

SPRÅNG 7 (Här är vi idag, vilket inte är så svårt att räkna ut med all "hjälp" vid av/påklädning och stapelmani)
Även det sjunde och sista utvecklingsprånget under barnets första år utmärks av klängighet, grinighet, sämre aptit och sömn. Barnet är också håglöst, svartsjuk, mindre livlig och ofta ”barnsligare”.

Den här klängperioden brukar börja när barnet är mellan 40 och 44 veckor.

Själva språnget sker ungefär i 46:e veckan, det vill säga vid 10-11 månader. Nu lär sig barnet att om man vill nå ett visst mål måste man göra saker i en särskild ordningsföljd. Barnet börjar kontrollera vilka saker som passar ihop innan han försöker stapla dem på varandra.

Barnet är mer medvetet om sina handlingar och vilka konsekvenser dessa får.

Det försöker ta på och av sina kläder, kan härma flera gester och hjälpa till med enkla saker. Det övar sin kropp oavbrutet: klättrar, kryper, böjer knäna, kastar boll.

Så kan du hjälpa barnet: Ge det en stor lätt boll, burkar att stapla i varandra, enkla pussel. Låt barnet prova en nyckel i ett nyckelhål, ösa upp sand eller lägga saker i en burk och sätt sedan på locket. Ordna så att barnet kan röra sig, gärna på en madrass på golvet. Låt barnet träna på att äta och klä sig.

Utvecklingsprången upphör inte för att barnet fyllt 1 år. Ett nytt kommer vid 13 månader, ett annat vid 16 månader och ett tredje ungefär vid 18 månader. Och fler följer under småbarnsåren. Men aldrig blir utvecklingsperioderna så täta och avgörande som under det första året.

Vad händer? När händer det troligen?

Känner igen dig: Någon av de första dagarna
Vänder huvudet: 1:a månaden
Håller huvudet stadigt ett par sekunder: 2 månader
Öppnar händerna: 2 månader
Ler: 2 månader
Jollrar: 2 månader
Upptäcker sina händer: 2 månader
Lyfter huvudet när barnet ligger på mage: 3 månader
Leker med fingrarna: 3 månader
Fokuserar med båda ögonen: 3 månader
Slår mot föremål: 3 månader
Känner igen andra än familjen: 3 månader
Skrattar: 3-4 månader
Håller i en skallra: 4 månader
Sparkar avsiktligt: 4 månader
Följer föremål med blicken: 4 månader
Sträcker sig mot mamma/pappa: 4 månader
Vänder sig mage/rygg från: 4½ månad
Förstår välbekanta händelser: 4-5 månader
Håller huvudet stadigt: 5 månader
Imiterar andra bebisar: 5-9 månader
Sitter utan stöd kort stund: 6 månader
Griper: 6 månader
Säger enstaviga "ord": 6 månader
Lystrar till sitt namn från: 6 månader
Visar rädsla för främlingar: 6-8 månader
Kryper: 7-9 månader
Förstår att saker finns, fast de inte syns: 7-9 månader
Sätter sig upp själv: 8-9 månader
Sitter stadigt i 10 minuter: 8-9 månader
Säger tvåstaviga "ord": 8-9 månader
Använder pincettgrepp: 9 månader
Pekar: 9 månader
Kan säga flera "ord": 9 månader
Förstår en del ord: 9 månader
Ställer sig upp med stöd: 9-10 månader
Går med stöd av två händer: 9-10 månader
Tycker om och känner igen böcker: 9-10 månader
Vinkar adjö: 9-10 månader
Förstår ordet "nej": 9-10 månader
Uppskattar skoj och skämt: 9-10 månader
Undersöker föremål: 9-10 månader
Klappar händer: 9-10 månader
Gör två saker på samma gång: 10 månader
Sätter sig ner från stående: 10-11 månader
Kryper uppför trappor: 11 månader
Går med stöd av möbler: 11-12 månader
Går med stöd av en vuxenhand: 12 månader
Står utan stöd: 12 månader
Säger första riktiga ordet: 12 månader
"Svarar" på begäran: 12 månader
Kan följa med i en historia från: 12 månader
Tar första stegen: 12-13 månader

fredag 12 april 2013

Broster i magen/magen med Broster



V13 - V23

Är i vecka 24 nu men det har inte blivit någon nyare bild. Känner mig gigantisk redan nu. Ska till barnmorskan den 17e. Då visar det sig ifall det är jag som glömt hur stor jag var med Elof eller om jag är så stor som jag känner mig, På viktsidan är det inte så farligt än. Vågen hemma säger +4kg, vilket känns helt ok. Sparkar och har sig varje dag nu mera. :)

Tjockt i vardagen

Att det skulle bli så fullt med annat som drar ork i över två månaders tid så att jag inte ens klämt ner ett ord i bloggen. Det är allt annat än OK. Mest för att det skulle nog inte kännas så tjockt om jag tog och skrev ner något klagoinlägg varvat med egopepptalk då och då.

Många saker har hänt, blivit lösta, väntar på att bli lösta eller i alla fall väntar på att bli betalda. Så som hannas akuta operation som slutade på 36000kr, men tack vare försäkringen behöver vi "bara" punga ut med 8400. Får se det hela från den ljusa sidan, hon är steriliserad nu. Visserligen hade det blivit billigare att bokat en sterilisering på en vanlig vardag där hon ej är livshotande sjuk samtidigt, men det fick vi ju inte tummen ur röva för att öppna plånboken för.

Kattungarna är borta. Jag fick nog. Som del kallaste snåla jävla bonnkärring jag är fick jag nog. Har nog aldrig känt mig så lättad och så kall på en och samma gång. Men nu är dom borta. Kapten och Styrman har kommit tillbaka. Inte för att de har varit borta hemifrån, de har varit här hela tiden. Men nu är de sig själva igen, busar, gosar och pratar!

Elof har inte bara lärt sig krypa, han har någon slags superkraft som gör att han kryper hur fort som helst. Och inte bara fort, han kan krypa ljudlöst också. Förutom när han är arg, förbannad och helt vansinnig, då låter det som en elefanthjord på flykt. Bemästrar nya saker hur snabbt som helst. Men hur man ska göra för att inte klämma fingrarna i lådorna (eller mest vad man ska göra när man väl klämt dem) funderar jag på om han någonsin kommer förstå.

Krister har jobbat heltid + lite till sedan början av februari och eventuellt kommer det fortsätta så tills slutet av Juli, det vill säga mer eller mindre tills Broster kommer. Vilket har varit tufft. Det börjar gå bättre nu. Men ett tag så trodde jag att jag skulle tappa greppet totalt, inte om Elof, men om allt annat. Skulle någon komma hem till oss nu så skulle de säkert tro att jag faktiskt har tappat greppet. Än så länge har jag bara prioriterat att orka med de viktigaste. Och i den prioriteringen ingår inte att motionera dammsugaren mer än absolut nödvändigt.

Hur som så börjar de gå bättre, kännas bättre och orka mer! Vi har varit bortskämda med Elof, som den snälla lugna pojken han är. Det har varit tuffa veckor nu i vår, även om det varit mycket mys inblandat så är jag glad att dagarna när Elof sitter fast i mig med superlim börjar glesas ut. Det har stundtals varit väldigt påfrestande, men jag tror att det kommer vara värt det. Att han har fått sitta fast med superlim när han velat/behövt de.

Alla sätt är bra, utom de dåliga!