En har blivit två!

Sedan Elof föddes har jag letat en likadan ko-slips som Krister har till Elof.

Jag har grävt i varenda slipshög på varenda loppis och secondhand jag har varit på.

Jag har gjort efterlysningar i köp och säljgrupper på facebook.

Jag har sökt på alla möjliga ordkombinationer på Google för att hitta slipsen.

Men allt har varit utan resultat!

Fram tills nu, när jag bestämde mig att att på vinst och förlust prova sök-och-finn på lokalradion.

De tyckte att det var en rolig utmaning och programledaren Lars T Johansson lobbade hårt för att lyssnarna skulle gå och leta efter en slips till mig!

Lyssnade du inte på radion? Här kan du höra min sökning!
Samtalet!

Det såg mörkt ut länge. Men så på slutet, efter att de har uppgett att de inte får spela fanfaren så räknar de upp allt vad de har fått tag på.

Och här kan du höra hur det lät i studion när de avslöjade att det fanns en slips!
De berättar att de hittat slipsen!

Segerjublet här hemma blev högt med många skutt över hela lägenheten! Den lyckan när jag hörde att de hade hittat en slips, den lever jag länge på! Tre års letande är över!

Så fick jag ta mig en tripp till Stöde för att hämta slipsen. 100kr som symbolisk summa kändes helt okey efter så mycket letande! Behöver jag säga att det var en lycklig Elof som fick ta emot slipsen i bilen?!

Jag fick även senare ett mail från radio Västernorrland att de hade fått in mail om en liknande slips med bara kohuvuden. Den skänktes bort och kommer med posten till veckan. Spännande värre!

Har även fått uppmaningen av radio Västernorrland att höra av mig efter dopet så att de får veta hur det gick! Och det ska jag ju självklart göra!

Magsjuka

Av alla vardags sjukdomar så är nog magsjuka den värsta!

Först åkte Elof dit, han hade spytt över hela bordet på dagis helt utan förvarning. Så jag fick åka dit och hämta honom i tisdag. Hände inge mer där fören till natten då han var upp med diarré flera gånger. Skönt ändå att han är så duktig och vaknar och springer på toa sen väcker han oss med ett högt "JAG ÄR KLAR, KOM OCH TORKA MIG"!

Sen på onsdagkväll åkte Lovis dit med besked och kräktes hela kvällen och hela natten. Sen var det bra och hennes aptit kommer sakta men säkert tillbaka.

Torsdagen gick och inget mera. Krister åker och jobbar på fredag och vi andas alla ut. Vi andra har klarat oss! Ja jo jävlar ja!

Holger äter dåligt under dagen på fredagen men jag tänker inte mer på det, vissa dagar är det så. Sen sover han 16-19. Kanske lite längre än han brukar göra när han äter dåligt. Så kom de. Första kräkan och han är grinig. Hungrig tänker vi. Så vi ger honom lite ersättning men det dröjer inte många klunkar innan allt vänder och ut kommer en rejäl kaskadspya. Jag som står i duschen får ta emot honom och duscha av honom. Så sätter jag mig med Holger i soffan för att Krister ska få gå och duscha. Men han hinner knappt tvåla in sig innan Holger skickar iväg en kaskadspya igen. Jag känner direkt att det här luktar magsjuka. Det är ingen tvekan om den saken!

Fan fan fan fan!

Det är väl ungefär vad som går igenom mitt huvud.

Holger får duscha igen och jag säger till Krister att jag vet inte om det är för att Holger spyr eller om det är för att jag känner efter för mycket men jag börjar nog må lite illa jag också.

Sagt och gjort. 20 min senare är det min tur att kräkas.

Så med erfarenheten från att Lovis hade magsjuka som bebis på 12 veckor så börjar vi fundera på vätskeersättning och ringer 1177. Där var det raka puckar. Vi skulle in på akuten med ett så litet barn med så tydliga tecken på att det är magsjuka. Och med mig som just spytt återstod det bara Krister att ta Holger till sjukhuset. Det tar emot att vara den som är kvar hemma men att jag skulle åkt var aldrig ett alternativ.

Så idag firar Holger sin 12 veckors dag med att bli sondmatad på barnavdelningen. Och jag är inte välkommen att hälsa på då jag spytt hela natten.

Men jag är på bättringsvägen. Skönt det. Inte spytt sedan 03.30 och jag har fått behålla frukosten i snart två timmar så peppar peppar var det snabbt övergående för mig också.

Holger däremot har jag inga förhoppningar om får komma hem idag, de blir säker kvar en natt till.

Vi är inte riktigt i fas.

Alltså jag har aldrig varit mycket för rutiner. Jag har nog bara en kopplat till barnen. Och den lyder "Följ barnens rymt". Men jag är inte riktigt säker på om den fungerar längre. För just ni är vi så långt ifrån i fas som det bara går känns det som. De vaknar och somnar i otakt och det här med mattider ska vi inte tala om! Ena dagen är det frukost klockan 10, andra dagen är det lunch klockan 11 och tredje dagen ja då kommer vi på att vi kanske ska äta middag kl 18.30. Det känns inte bra någon stans just nu!

Okey, Lovis har magsjuka just nu och har vänt upp och ner på allt. Fast det fungerar inte bra oavsett om hon har magsjuka eller inte. För att ta ett exempel så har jag aldrig koll på om Holger är hungrig eller trött när han blir grinig, inte har jag någon känsla för när på dagen det är han brukar sova heller. Det är så olika precis hela tiden! Det är en utmaning det här med att ha tre barn när man aldrig haft mer än en enda rutin.

Det kanske vore bra att införa lite mer struktur om dagarna när det gäller mat och sovtider åtminstone. Men hur gör man det när man aldrig försökt? För att det ska bli rutiner behöver man tydligen göra lika varje dag. Det är nog just den biten som känns mest främmande för mig, eller ovant rättare sagt. Hur gör man?

Klockan är halv tio och jag vill gå och lägga mig. Men Holger sover i mitt knä och har gjort det sedan två timmar tillbaka. Kommer han vakna när jag lägger mig med honom? Högst troligen och då blir det inget sova på en stund skulle jag tro. Han behöver säkert en ny blöja också. Kanske ska ta och väcka honom med blöjbyte och lite mat för att sen få gå och sova. Är ensam med barnen imorgon. Lite uppvärmning inför nästa vecka. Då är Krister ute på vift hela veckan. Och jag vet fortfarande inte hur vi ska lösa tisdag kväll på stallet. De räknar med mig där borta. Men jag har väldigt svårt att tro att Krister kommer hinna hem i tid. Fan. Jag behövs där. Jag behövs hemma med mina barn också. Och det är inte riktigt läge att stå handfallen med två kvällströtta barn och en bebis i bärsjal när man ska ta emot nya ridelever i stallet för första gången.

Varför ska det bli så här, igen. Något som känns så kul, inspirerande och peppande blir tungt och jobbigt. En klump i magen. Jag vill ju inte säga ifrån mig allt, jag får göra så mycket kul och jag får göra skillnad. Jag känner att jag står på en avsatts. Det är snart dags att hoppa över till nästa nivå och för det så måste jag gasa lite. Eller så får jag klättra ner, sakta men säkert för att sen välja en annan stig.

Supermorsan!

Vissa dagar då är jag då tammetusan en riktigt jäkla supermorsa!

Dagen började lungt, sen fick vi helt plötsligt bråttom med kaos och kalabalik innan vi kom iväg till dagis. Insåg redan innan att vi skulle bli sena så ringde till dagis för att kolla om de skulle vara ute, vilket de skulle så då kunde jag klä barnen rätt från början. Väl på dagis så är det bara på med galonisar och stövlar och ut med barnen på gården. Skönt! De behöver några timmar i solen och jag behövde fixa en massa ärenden.

Drar vidare till stallet för att plocka lite hästbajs med platshandskar. Vi har skickat in ett träckprov med kollamasken för att se om Mulle har mask. Något lär det vara då han under vintern gått ner väldigt mycket i vikt, och det är inte tänderna för de raspade vi i höstas. En shettis ska ju lixom inte rasa i vikt på 3-4 kg hö/dag och ca 2-3x40min motion i veckan. Han är ju bara i sina bästa år som en 18 åring och har många fina år framför sig. Så jag hoppas verkligen inte att han är sjuk!

Sen drar jag och Holger iväg in till Birsta och vidare emot Erikshjälpen i Timrå, men de hade såklart inte öppnat så då gjorde vi Birsta City och Plantagen i väntan på att de skulle öppna. Men så långt kom vi inte innan dagis ringde. Elof hade kräkts. Superskoj, typ nej! Det var bara att vända på klacken och åka tillbaka till dagis och hämta ett misstänkt magsjukt barn.

Tur i oturen så trodde de inte att de var magsjuka, utan han hade satt i halsen och hostat och kraxat tills han kräkts och barn som kräkts = barn som måste åka hem och vara hemma i 48h. Men efter att ha hört omständigheterna för själva kräkandet bestämmer jag mig för att dra ut till Erikshjälpen igen i alla fall. För det har hänt förut att Elof har kräkts när han ätit för fort eller satt i halsen.

Jag åker alltså till Erikshjälpen, själv, med alla tre barnen. Hujedamig. Men vill man så kan man och barnen var så otroligt snälla idag att jag hade inte ens vågat be om hälften! Först var vi på Erikshjälpen i Timrå. Sen skulle vi till Myrorna inne i stan, men de hade stängt för att flytta så de blev inget med det. Då gick vi bort till Ohlsons tyger istället. Det blev en liten bit att gå och en del folk att passera. Men Holger satt nöjd i sjalen, Lovis åkte glatt i vagnen och en glad och lugn Elof gick så stor och stolt bredvid. Det är väl ingen konst att gå på stan med tre ungar under tre åt när alla är på glatt humör! ;) Vidare åkte vi sen på Erikshjälpen i Skönsberg där vi gjorde riktiga fynd i form av kavaj och kostym till Krister. Ibland ska man ha turen på sin sida! Nu saknas bara finskor innan allt är klart inför dopet i klädväg!

Ja också har jag hunnit surra massor i telefonen med mamma, mormor och Jessica. Det är även tisdag vilket innebär stallet. Sista veckan i nuvarande tappning. Från och med nästa vecka blir det längre tisdag kvällar då jag även ska figurera som stallvärd. Det ska bli spännande! Hur jag som knappt kan någonting ska lära två nya grupper med barn och föräldrar att borta, kratsa, sadla och tränsa häst! Vi han även med lite motion jag och Mulle. Ca 40 min tömkörning. Skönt. Lite motion och god LCHF mat ger snart en mammakropp med mer ork till allt den ska hinna med.

Mittnytt för tredje gången.

Efter närmare tre veckors väntat så var det dags för inslaget av MittNytt att sändas. Rubriken blev "Inget stöd vid hemfödsel" och jag är väldigt nöjd med min medverkan. Det blev riktigt bra och det jag ville säga kom fram på ett bra sätt.

Utöver inslaget så blev det också en skriven text, saxat från http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/inget-stod-vid-hemfodsel

Inget stöd vid hemfödsel

30 mars

3 min 21 sek

Inget stöd vid hemfödsel

I Sverige väljer runt 100 kvinnor varje år att föda sina barn i hemmet. Men för kvinnorna i Västernorrland är det inget lätt val. Landstinget erbjuder ingen medicinsk hjälp om en kvinna vill stanna hemma

I januari födde Terese Eidenmark sitt tredje barn Holger hemma i vardagsrummet. De två första barnen föddes på sjukhus och Terese upplevde att det fanns störande moment med att vara där.
– Det var inget fel på sjukhuset och personalen, men de har så mycket förberedande och förebyggande åtgärder som de vill genomföra. Jag har kommit fram till att det stör mig i mitt värkarbete. Att föda hemma innebar ett helt annat lugn och jag kunde ha ett helt annat fokus på mig själv och värkarna, säger Terese Eidenmark.
När hon berättade för barnmorskan på sjukhuset i Sundsvall blev hon direkt avrådd. I Västernorrland får inte mödrar hjälp med barnmorskor hemmifrån. Om förlossningen sker i hemmet får det göras helt utan medicinsk assistans. Men Terese var frisk, hade en normal graviditet och hade inte tidigare under någon förlossning stött på problem. Därför kände hon sig säker på att hon ville vara hemma den tredje gången.
– En viss oro finns ju alltid oavsett var man tänker vara någonstans under förlossningen, eftersom det ändå är en rätt riskabel grej. Skulle något inte kännas bra var planen att avbryta och åka in till sjukhuset, säger Terese Eidenmark.

Barnmorskor i hemmet

På andra ställen i landet finns det alternativ. I Umeå finns hemförlossningsgruppen som åker till mödrar som vill föda hemma. Det är det enda stället förutom Stockholm där landstinget står för barnmorskorna vid hemförlossning. Barnmorskorna jobbar utanför arbetstid mot en liten ersättning. De ser många fördelar med att inte föda på sjukhus.
– Mamman behöver inte sätta sig i en bil och ha en skumpig färd med värkar. När barnet är fött så får de bara vara i lugn och ro, man kan ha sina släktingar eller syskon till barnet med sig om man önskar. Det är lite mer på mammans egna villkor, säger Alexandra Lindfors, barnmorska i hemförlossningsgruppen.
För att barnmorskorna i Umeå ska utföra en hemförlossning måste kvinnan uppfylla vissa krav. Bland annat måste hemmet ligga max tre mil från sjukhuset, kvinnan ska vara en omföderska och förlossningen måste godkännas av specialistmödravården. Terese hade uppfyllt alla kraven, och utnyttjat en barnmorska om möjligheten funnits i Västernorrland.
– Jag tycker definitivt att det borde finnas en valmöjlighet att ha en barnmorska hemma. De reaktioner jag har fått är att väldigt många säger att de önskar att de vågat föda hemma och att de önskat att det fanns en barnmorska till hjälp så de kunnat vara hemma. Det finns en önskan om att vara hemma men många vågar inte för att de vill inte vara ensam, säger Terese Eidenmark.

Inte möjligt i Västernorrland

Marju Dahmoun, verksamhetschef för kvinnokliniken i Sundsvall, ser inte att metoden som finns i Umeå och Stockholm kan komma till Sundsvall.
– För tillfället har vi inga barnmorskor som varit intresserade att utveckla det här eller ställa upp vid hemförlossningar, så det finns inga förutsättningar för det, säger Marju Dahmoun.
Forskning från Holland, som är landet med flest hemförlossningar i västvärlden, visar att riskerna med att föda hemma är små och komplikationerna få, framförallt för omföderskor. I Västernorrland menar landstinget att hemförlossningar inte är ett bra alternativ på grund av säkerhetsskäl.
– Det flesta paren efterfrågar maximal säkerhet både för mamman och barnet. Det är det vi försöker tillfredställa så gott det går, säger Marju Dahmoun.

• Felicia Andersson felicia.andersson@svt.se

Publicerad:30 mars 2015 - 13:51

Uppdaterad:30 mars 2015 - 14:39

Sånt som en storebror kan undra!

Efter förlossningen när jag satt i soffan och myste med lillebror så kom Elof och ville titta på sitt nya syskon. Lillebror fick gott betyg; en puss, en kram och utlåtandet "WOW, vilken fin bebis". Men när man är dryga 2,5 år så nöjer man sig inte där. Då har man andra funderingar också. Som vad det var i skålen i soffan? Och vad var det för slang som gick från klumpen i skålen?

Så vi förklarade för Elof lite enkelt att det var moderkakan och navelsträngen och visade att den gick in i lillebrors mage. Att genom den här slangen hade lillebror fått mat inne i mammas mage, men nu när lillebror kan äta genom munnen så behövs den inte längre, att den skulle klippas bort och att det på magen skulle bli en navel istället, precis som Elof hade. En förklaring som Elof kände sig nöjd med och försvann i väg för att leka.

Till historien hör att Elof och Lovis gick och la sig innan vi klippte navelsträngen, så det sista Elof såg var att lillebror hade navelsträngen intakt.

På morgonen efter så ligger vi alla i sängen, barnen vaknar på gott humör och vi ligger och myser hela högen. När Elof vaknar till så frågar vi honom om han minns vad som hände igår. Jo de gjorde han allt. Bebisen hade kommit.

"Ser du vem som ligger här i sängen?" Frågar vi honom.
"Äre bebis?"
"Ja, kom här får du se. Lillebror ligger här och sover" lockar jag på Elof.
Elof kryper närmare oss för att ta sig en titt.
"Men, vars e slangen?" utbrister Elof efter att ha tagit sig en titt på sin bror.

Elof fick sen vid blöjbytena följa hur navelstumpen krympte ihop, att naveln blev tvättad, se när stumpen hade lossnat och blev rätt fascinerad över att lillebror nu också har en navel, precis som resten av familjen.

Så var han född, men vad hände sen?

Så var Holger född, han har ammat och moderkakan är ute. Men vad hände sen?

Det finns många berättelser och filmer om hemförlossningar, många slutar när barnet är i famnen och några har med när moderkakan kommer. Bara någon enstaka tar upp vad som hände sen, där finns ett glapp. Ett glapp mellan att barnet är fött tills att de som föder på sjukhuset åker hem.

Holger föddes lagom till middags tid, redan innan jag fick krystvärkar så hade Krister satt en pannkakssmet på svällning (även om inte jag ville äta så fanns det andra som började bli hungriga). Så det blev väldigt lagom att börja steka pannkaka när jag satt där på golvet mot soffan. När doften av pannkaka fyller lägenheten känner jag att jag är bra hungrig jag också! Barnen äter pannkaka i köket allt eftersom de bli klara. Vi bjuder både Jessica och Britta att stanna och äta med oss, men Jessicas hundar sitter i bilen så hon åker hem efter att ha hjälpt till att steka några pannkakor. Britta däremot äter gärna några pannkakor med oss. Men innan dess så får jag hjälp att sätta mig uppe i soffan istället. Det är lite bekvämare där och Britta serverar mig pannkaka, glass, grädde och sylt skuret och klart så att jag kan äta med en hand. Det är gott, väldigt gott. Jag ber om en portion till. De borde servera nystekta pannkakor på sjukhuset också.

Så lämnar Britta oss och vi är ensamma. Lovis kommer upp i soffan och kramas och tittar till sin lillebror. Elof kommer och är nyfiken över lillebror, navelsträngen "slangen" och moderkakan, jag visar och berättar. Krister bäddar rent i vår stora familjesäng och lägger barnen efter att ha duschat bort middagen. Så kommer han upp igen. Vi sitter i soffan tillsammans, tittar på vårt nya barn och småpratar. En sån dag, det är mycket man hinner med under dygnets timmar.

Så ringer jag till förlossningen på sjukhuset, ganska precis två timmar efter att han är född. Presenterar mig och berättar att jag för två timmar sedan utan problem fött en pojke. Barnmorskan blev lite ställt till en början men fann sig snabbt efter att ha konstaterat att det var planerat att föda hemma. Hon frågar lite korta frågor om förloppet och om hur barnet mådde. Vi fick sedan en tid till morgonen efter för första barnläkarundersökningen på förlossningen klockan 7.45.

Känslorna och ansträngningen efter att ha fött barn börjar lägga sig och jag börjar länga efter en dusch. Det har nu gått ca fyra timmar efter att Holger föddes, navelsträngen har varit slapp och vit sedan länge och Krister hämtar nu saxen som vi tänkt klippa med. Vi klampar inte med någonting, för de behövs inte på en navelsträng som får göra sitt jobb ostört och bilda ämnet whartons jelly, naturens egen plugg. Då vi inte vill böka för mycket så klipper vi nere vid fötterna, ställer bort skålen med moderkakan och strängen, Krister sätter sig i soffan och tar emot Holger. Jag kliver upp för att duscha, magen är öm, öm och tom! Det går bra att duscha och snippan känns så intakt att om jag inte varit så öm i magen hade jag tvivlat på att jag nyss fött barn.

Jag hinner knappt komma ut ur duschen innan jag får komma till undsättning, Holger har bajsat och Krister är full i svart kletigt bäck. När vi ändå får böka, göra rent och sätta på första blöjan och kläderna klipper vi navelsträngen igen till en mer hanterbar längd, ca 3-4 cm.

Kvällen kryper in på oss och jag har nått min målbild av denna graviditet och förlossning. Att få krypa ner, nyduschad i en nybäddad säng med en bebis tätt intill mig och resten av familjen inom en armlängds avstånd. Somnar gott gör jag den kvällen, fast att magen är öm och fogarna spökar.

Så åker vi in till sjukhuset och förlossningen på morgonen hela familjen. Vi blir visade in på en förlossningssal direkt och efter att ha klämt lite på det som ska föreställa en säng där inne är jag rätt nöjd över att ha fått sova hemma i min egna säng men den ömma nyförlösta kroppen. Barnmorskan berättar att vi hade skrämt henne lite när jag ringde in, första tanken var att de hade missat någon som velat komma in. Men det var ju tur att det inte var så! Vi väger och mäter och hon frågar ifall det är okej att hon ger barnet K-vitamin. Vi tackade nej, vilket vi såklart blev ifrågasatta över och fick förklara oss för att visa att det var ett påläst beslut. Med facit i hand hade det nog varit väldigt svårt att vänta 40 min på moderkakan och 4 timmar på att klippa navelsträngen ifall vi hade åkt in till sjukhuset. Hur som haver så för Holger allt godkänt av läkaren, jag gör ingen gynundersökning då jag inte såg någon anledning till det. Däremot ber jag om tips för de fruktansvärda hemorrojderna som tog tillfället i akt att bli stora igen efter förlossningen, får en salva som visade sig vara värd sin vikt i guld. Vi åker hem igen, födseln är registrerad utan några som helst bekymmer och Holger har blivit folkbokförd. 

Det finns många alternativ vad man kan göra med moderkakan, gräva ner, kapsla in, äta upp osv. Vi gjorde ingetdera utan slängde den tillsammans med matavfall för kompostering.