Det går mot ljusare tider!

Sociala medier i form av Facebook och Instagram har sina fördelar. Men det är även spretigt och fylls snabbt upp med annat än mitt egna innehåll. Formatet är begränsat och försvinner i flödet för att inte hittas åter igen.

Så jag tänker byta plattform för det jag vill dela med mig av. Bilder är ändå en så liten del av det jag vill förmedla och spara av vårt liv här i Kubbe. Jag vill dessutom även fortsätta utveckla mitt kreativa skrivande och det är svårt via Facebook och Instagram.

Ljuset är på väg tillbaka, det märker jag på flera sätt. Att jag hinner se solen några minuter på vägen hem från jobbet är en viktig del. Att jag får mer ork och inspiration till diverse projekt är den viktigaste. Jag vet av erfarenhet att det är så här det brukar vara. Idéerna snurrar omkring och projekten blir fler och fler, en del stannar på idéstadiet, andra blir påbörjade och dessvärre är den endast ett fåtal som blir helt genomförda. Där är bloggandet egentligen ändå en så fiffig grej att det finns inget tvång att göra det om och om igen, varje inlägg i sig blir helt genomfört och avslutat. Behöver inte bli mer än så. Och i perioder så fastnar en del av mitt tankeinnehåll här i bloggen i form av skriven text.

Det har varit och är bitvid fortfarande om känslomässigt omtumlande förändring att vi har köpt ett torp, där inte allt gått som en dans på rosor. Allt eftersom så sjunker det in allt vad som behöver göras och vilken tid och energi som kommer behövas. Samtidigt så växer inspirationen och den inre bilden av vad det är vi kommer kunna skapa här, potentialen är enorm och den skillnad som det arbete vi lägger ner kommer innebära ger mig mer drivkraft för att genomföra arbetet.

Till vänster ses utsikten från ena vardagsrumsfönstret. Det man ser är snö, mer snö och snö på en gödselstack. Därtill även något som ska föreställa ett växthus. I mina tankar däremot så är det ett riktigt växthus, en köksträdgård på 9*18 meter omringat av en gärdsgård och möjligen något mer av grönt gräs än vit snö. Och så här går jag runt, överallt ser jag framför mig vad jag vill skapa för plats och rum istället för vad som finns där just nu. Vissa dagar stressar det mig att det är en lång bit kvar, men för det mesta ger det mig ett lugn. Lugnet grundar sig på att jag förlitar mig på och tror att vi kommer klara av det, jag väljer att se det vackra vi kommer skapa långt före det är verklighet. Och tur är nog det, för verkligheten under snön är i behov av en gedigen arbetsinsats!

Jag tänker mig att till en början kommer jag välja att fota hur det ser ut just nu och sen skriva ner hur mina visioner om de olika platserna ser ut som just nu! För det kommer kanske att ändras innan slutresultatet är här, eller så blir det precis som jag hade tänkt. Oavsett så sker det något här varje dag för att nå fram.