När ett korthus har rasat så tar det ett tag att bygga upp en stadig grund igen. Jag har fått en annan förståelse för hur bräckligt mitt korthus har varit och så fort jag har fått upp några kort rasar det igen. Att jag känner mig som en urvriden unken disktrasa är nog inte så underligt.
Det värsta är nog att jag gång på gång kommer på mig själv med att det är småsaker som blåser omkull korthuset. Skitsaker som egentligen inte borde spel någon roll, men de får samma kraft som en orkan.
Men jag märker ändå skillnad. Jag har mer ork nu och jag får lite mer gjort även fast att orken fort tar slut och det mesta bara blir halvdant gjort. Eller det är inte orken det är brist på, det är åstadkommationen som saknas.
Och bakom, framför samt mitt bland allt så sitter känslan av att vara misslyckad fast hårt som tjära. Misslyckad som fru, mamma, vän, djurägare osv, med allt som jag har ansvar för helt enkelt ned på detaljnivå. Det värmer alltid att bli emotsagd när jag berättar hur jag känner, men det tvättar inte bort känslan av att vara misslyckad.
Jag hade mer i tankarna när jag började skriva, men de orden försvann längs vägen.....
Tycker du är så stark som klarar av att skriva och berätta hur de är/känns. De finns nog många som går runt med samma situation/känslor men vågar inte låta korthuset rasa så alla ser.
SvaraRaderaStyrkekramar till dig �� utifrån de jag läst på din blogg tycker jag du är en helt underbar människa och så stark i mina ögon. Bygg en stark grund och låt de ta tid, med bra underarbete blir resten ännu mer fantastiskt.
Tack Liza :)
RaderaEn stark grund är mitt mål just nu! Bygga på höjden och dekorera får jag göra sedan!