En sked för strömmingen...

Åh, det är ett heltidsjobb att försöka äta. Är så galet hungrig och sen så bara, näe. Det gick i två tuggor. Men inte är jag mätt för det!

Vi tog en härlig promenad i skogen idag med Mulle, Trolla, Zelda och Kapten. Ja, Kapten följde med på promenaden. Det tyckte Zelda var väldigt roligt. För då kunde man ju jaga henne. Det tyckte inte Kapten. Så hon klättrade upp i ett träd.
Det tyckte ju varken jag eller Krister var så väldigt roligt. Där står vi med hästarna, Zelda kutandes omkring och försöker prata ner Kapten från trädet. Det gick mindre bra.
Så vi går hem igen och går sedan tillbaka med en stege i högsta hugg för att plocka ner henne (Nej, jag kunde inte lämna henne i trädet!). Men vem möter vi inte halvvägs om den underbara Kapten. Hon hade vågat hoppa ner helt själv. :)

Annars är väl allt som vanligt här hemma. Lite kattsand mitt på golvet, tavlor på sne och en massa disk. Men jag trivs!
Fast, jag trivs inte med tanken att min bil står där ute på gården med punktering, mosad fälg och nya buckor. Men det är väl smällar man får ta, tyvärr.
Och jag trivs väl inte riktigt heller med att jag inte vet hur jag ska få timmarna att räcka till allt som jag behöver göra imorgon heller. Massor med saker; Arbetsförnedringen, nytt däck å fälg, fönstershoppa, hämta Krister julklapp och nått mer som jag säkert har glömt.

Och sen spelar det ingen roll hur duktig man än är på att planera. Pengarna räcker ändå inte till när andra inte kan planera och vara ute i god tid.

Mosch....