Konstiga drömmar...

Jag har alltid drömt konstiga drömmar. Men dom blir fler, konstigare och kommer allt oftare. Mamma tyckte jag skulle börja skriva ner alla konstiga drömmar, vilket jag nu börjat göra. Har också skrivit ner dom jag kommer ihåg från tidigare.
Jag kan ju ta och bjuda på nattens resa, förstår att det kan vara svårt att hänga med i svängarna men så är det i mina konstiga drömmar!

Först så var jag med ett gäng dagisbarn i en skogsslänt.
Sen så visade det sig att vi bodde där å hade små kåtor vi bodde i. Men helt plötsligt så går larmet om att länsman är på väg och ska jaga oss. Då packas allt ihop och alla barn och vuxna springer iväg längs en stig.
Men jag och ett barn blir kvar för Trolla (ena hästen) vill inte hoppa in i skuffen på octavian. Så länsman får nästan tag på oss. Men tillslut så hoppar Trolla in i bilen tillsammans med hundarna (Hanna, Bessie och Zelda) och vi gasar iväg längs samma stig som nu är bred som en traktor stig och länsman kommer efter oss på hästar.

Men stigen blir blötare å knöligare. Vi kör nästan fast över en massa timmer stockar. Men tillslut så kommer vi lös och jag hittar någon smal asp att ro med, vi sitter i bilen fast den är mer som en båt, för stigen har blivit till en å.
Vi har nu kommit ifrån länsman, men ån blir bredare och allt går fortare tills vi kommer till ett vattenfall. Då säger jag till barnet bredvid mig i båten/bilen ”håll i dig” också åker vi över kanten.

Vi landar i en tvåhundra meter djup bassäng och jag kommer upp till ytan med barnet som jag drar upp på kanten av bassängen. Alla dagisbarnen är där och badar så dom tar hand om henne.
Sen så måste jag tillbaka ner till bilen som står på botten. Jag simmar å simmar å simmar. Ju närmare bilen jag kommer desto mer klor är det i vattnet och jag får svårt att se.
Fumlar mig fram och får tillslut upp bakluckan och drar ut trolla. Henne tar jag under ena armen och i andra handen så tar jag tag i bakluckan och simmar upp till ytan med alltihopa.

Sen vaknar jag... 

Moch!