Fredagen den 16e januari 2015
Fredagen var som vilken dag som helst egentligen. Jag mådde varken sämre eller bättre än någon annan dag under graviditeten och bebis betedde sig som vanligt i magen. Men mitt på dagen fick jag ett ryck och skurade hela badrummet med diskborste och såpa. Behöver jag nämna att det doftade gott? Det tog sin tid, men så rent lär det nog inte bli igen på länge.
På kvällen drog jag sedan iväg ensam med Lovis för att fixa veckohandlingen, en helt oplanerad sådan vilket innebar 500 varv inne på Ica och en jänta som var annat än nöjd över att det tog sådan tid. Tungt med bråkig Lovis som helst ville bli buren. Tungt med full kundvagn. Tungt med fulla kassar till bilen. Och inte lika tungt med en snäll sambo som kom och bar kassarna upp för trappen. Fast var gjorde det, den här dagen verkade jag ha massor av energi.
Under hela graviditeten har jag bara haft någon enstaka sammandragning som jag känt av mer än att jag märkt att magen blivit hård. Fast nu under sena kvällen när jag satt och tittade på tv så började de komma sammandragning på sammandragning som faktiskt var lite obekväma. Nämner det för Jessica som i de närmaste ber till gudarna att något ska vara på gång, då morgondagen lördag är sista chansen för att hon ska ha möjlighet att vara med på förlossningen. Vi vågar inte hoppas på att detta ska betyda något, varken jag eller Jessica. Så när Krister frågar innan han lägger sig ifall han kan jobba imorgon som planerat eller inte så säger jag "Åk och jobba du, annars kan man ju ge sig den på att det absolut inte kommer bli något barn imorgon".
Krister hoppar i säng och jag sitter kvar uppe surrar med några kompisar, kollar på tv och laddar ner en värktimer. Sammandragningarna fortsätter komma, de gör inte ont men är ändå av en annan karaktär än de sammandragningar jag haft under graviditeten, de är obekväma. Tanken finns där bak i huvudet att de skulle kunna vara förvärkar, eller kanske till och med riktiga värkar som inte tagit fart än. Hur som haver så kan inte nyfikenheten hos mig tyglas och jag klockar sammandragningarna, vilka visar sig komma ganska jämnt med 3-7 min mellanrum och varar 30-60 sekunder.
Klockan blir ganska sent, en del av mig vill stanna uppe för att inte riskera att det skulle avta om jag somnade och den andra delen av mig vet att jag är ensam med barnen halva dagen imorgon och de har ingen som helst hänsyn för att mamma gärna sover till klockan 9. Beslutet att gå och sova var således inte särskilt svårt att ta. Och sova, de fick jag göra.
Lördagen den 17 januari 2015
Jag sov hårt och gott utan ett enda uppvaknande av värk eller behov av toabesök ända tills Lovis väckte mig skoningslöst kl 7 genom att kasta sig över mig och magen fram och tillbaka. När jag väl erkände att jag var vaken så visade det sig att Elof också var vaken och tack och lov hade de humöret på topp båda två! Ligger där och pratar med dem, ber Elof hämta min telefon för att kolla vad klockan är och vad är det jag känner? Är jag inte öm i magen som av mensvärk? Så där som jag varit när värkarna precis ska till att komma igång vid mina tidigare förlossningar?!?.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar