fredag 20 mars 2015

Så var han född, men vad hände sen?

Så var Holger född, han har ammat och moderkakan är ute. Men vad hände sen?

Det finns många berättelser och filmer om hemförlossningar, många slutar när barnet är i famnen och några har med när moderkakan kommer. Bara någon enstaka tar upp vad som hände sen, där finns ett glapp. Ett glapp mellan att barnet är fött tills att de som föder på sjukhuset åker hem.

Holger föddes lagom till middags tid, redan innan jag fick krystvärkar så hade Krister satt en pannkakssmet på svällning (även om inte jag ville äta så fanns det andra som började bli hungriga). Så det blev väldigt lagom att börja steka pannkaka när jag satt där på golvet mot soffan. När doften av pannkaka fyller lägenheten känner jag att jag är bra hungrig jag också! Barnen äter pannkaka i köket allt eftersom de bli klara. Vi bjuder både Jessica och Britta att stanna och äta med oss, men Jessicas hundar sitter i bilen så hon åker hem efter att ha hjälpt till att steka några pannkakor. Britta däremot äter gärna några pannkakor med oss. Men innan dess så får jag hjälp att sätta mig uppe i soffan istället. Det är lite bekvämare där och Britta serverar mig pannkaka, glass, grädde och sylt skuret och klart så att jag kan äta med en hand. Det är gott, väldigt gott. Jag ber om en portion till. De borde servera nystekta pannkakor på sjukhuset också.

Så lämnar Britta oss och vi är ensamma. Lovis kommer upp i soffan och kramas och tittar till sin lillebror. Elof kommer och är nyfiken över lillebror, navelsträngen "slangen" och moderkakan, jag visar och berättar. Krister bäddar rent i vår stora familjesäng och lägger barnen efter att ha duschat bort middagen. Så kommer han upp igen. Vi sitter i soffan tillsammans, tittar på vårt nya barn och småpratar. En sån dag, det är mycket man hinner med under dygnets timmar.

Så ringer jag till förlossningen på sjukhuset, ganska precis två timmar efter att han är född. Presenterar mig och berättar att jag för två timmar sedan utan problem fött en pojke. Barnmorskan blev lite ställt till en början men fann sig snabbt efter att ha konstaterat att det var planerat att föda hemma. Hon frågar lite korta frågor om förloppet och om hur barnet mådde. Vi fick sedan en tid till morgonen efter för första barnläkarundersökningen på förlossningen klockan 7.45.

Känslorna och ansträngningen efter att ha fött barn börjar lägga sig och jag börjar länga efter en dusch. Det har nu gått ca fyra timmar efter att Holger föddes, navelsträngen har varit slapp och vit sedan länge och Krister hämtar nu saxen som vi tänkt klippa med. Vi klampar inte med någonting, för de behövs inte på en navelsträng som får göra sitt jobb ostört och bilda ämnet whartons jelly, naturens egen plugg. Då vi inte vill böka för mycket så klipper vi nere vid fötterna, ställer bort skålen med moderkakan och strängen, Krister sätter sig i soffan och tar emot Holger. Jag kliver upp för att duscha, magen är öm, öm och tom! Det går bra att duscha och snippan känns så intakt att om jag inte varit så öm i magen hade jag tvivlat på att jag nyss fött barn.

Jag hinner knappt komma ut ur duschen innan jag får komma till undsättning, Holger har bajsat och Krister är full i svart kletigt bäck. När vi ändå får böka, göra rent och sätta på första blöjan och kläderna klipper vi navelsträngen igen till en mer hanterbar längd, ca 3-4 cm.

Kvällen kryper in på oss och jag har nått min målbild av denna graviditet och förlossning. Att få krypa ner, nyduschad i en nybäddad säng med en bebis tätt intill mig och resten av familjen inom en armlängds avstånd. Somnar gott gör jag den kvällen, fast att magen är öm och fogarna spökar.

Så åker vi in till sjukhuset och förlossningen på morgonen hela familjen. Vi blir visade in på en förlossningssal direkt och efter att ha klämt lite på det som ska föreställa en säng där inne är jag rätt nöjd över att ha fått sova hemma i min egna säng men den ömma nyförlösta kroppen. Barnmorskan berättar att vi hade skrämt henne lite när jag ringde in, första tanken var att de hade missat någon som velat komma in. Men det var ju tur att det inte var så! Vi väger och mäter och hon frågar ifall det är okej att hon ger barnet K-vitamin. Vi tackade nej, vilket vi såklart blev ifrågasatta över och fick förklara oss för att visa att det var ett påläst beslut. Med facit i hand hade det nog varit väldigt svårt att vänta 40 min på moderkakan och 4 timmar på att klippa navelsträngen ifall vi hade åkt in till sjukhuset. Hur som haver så för Holger allt godkänt av läkaren, jag gör ingen gynundersökning då jag inte såg någon anledning till det. Däremot ber jag om tips för de fruktansvärda hemorrojderna som tog tillfället i akt att bli stora igen efter förlossningen, får en salva som visade sig vara värd sin vikt i guld. Vi åker hem igen, födseln är registrerad utan några som helst bekymmer och Holger har blivit folkbokförd. 

Det finns många alternativ vad man kan göra med moderkakan, gräva ner, kapsla in, äta upp osv. Vi gjorde ingetdera utan slängde den tillsammans med matavfall för kompostering.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar