Efter förlossningen när jag satt i soffan och myste med lillebror så kom Elof och ville titta på sitt nya syskon. Lillebror fick gott betyg; en puss, en kram och utlåtandet "WOW, vilken fin bebis". Men när man är dryga 2,5 år så nöjer man sig inte där. Då har man andra funderingar också. Som vad det var i skålen i soffan? Och vad var det för slang som gick från klumpen i skålen?
Så vi förklarade för Elof lite enkelt att det var moderkakan och navelsträngen och visade att den gick in i lillebrors mage. Att genom den här slangen hade lillebror fått mat inne i mammas mage, men nu när lillebror kan äta genom munnen så behövs den inte längre, att den skulle klippas bort och att det på magen skulle bli en navel istället, precis som Elof hade. En förklaring som Elof kände sig nöjd med och försvann i väg för att leka.
Till historien hör att Elof och Lovis gick och la sig innan vi klippte navelsträngen, så det sista Elof såg var att lillebror hade navelsträngen intakt.
På morgonen efter så ligger vi alla i sängen, barnen vaknar på gott humör och vi ligger och myser hela högen. När Elof vaknar till så frågar vi honom om han minns vad som hände igår. Jo de gjorde han allt. Bebisen hade kommit.
"Ser du vem som ligger här i sängen?" Frågar vi honom.
"Äre bebis?"
"Ja, kom här får du se. Lillebror ligger här och sover" lockar jag på Elof.
Elof kryper närmare oss för att ta sig en titt.
"Men, vars e slangen?" utbrister Elof efter att ha tagit sig en titt på sin bror.
Elof fick sen vid blöjbytena följa hur navelstumpen krympte ihop, att naveln blev tvättad, se när stumpen hade lossnat och blev rätt fascinerad över att lillebror nu också har en navel, precis som resten av familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar