Förlossningsberättelse del 2

Ja här kommer en del av fortsättningen....

Kursiv = Journalanteckningar, och jag har inte koll på vad alla förkortningar betyder.

Måndag 7e Maj

Barnmorskan presenterar si - hon hette Margareta isberg, och visar in oss på ett undersökningsrum. Hon frågar lite hur graviditeten varit (okomplicerad), när värkarna kom igång och hur ofta de kom just nu. Och lite andra grundläggande frågor de brukar fråga på sjukhusen. Hon var väldigt lugn och allt fick gå i min egen takt och jag behövde inte bry mig om att svara när jag hade värk, det fick så gärna vänta tills efter värken så att jag kunde koncentrera mig på att andas. Hon kände efter hur bebisen låg i magen och undrade om vi visste vad vi väntade för sort. Att vi inte tagit reda på könet tyckte hon var lite extra spännande. Sen så kopplade hon upp mig på CTG och stod och kollade så den fungerade. Men hon fick inte riktigt till registreringen av Elofs hjärtljud så Krister fick sitta och trycka in den dosan lite. Sen lämnade hos oss ifred en stund med en knapp i handen där jag skulle trycka ifall jag kände några sparkar.

13.15
Gravid v 40 + 2, väntar sitt första barn. Värkar sedan igår kväll vid 20-tiden och som börjat tagit i mer sedan 8-tiden i morse. Uppger nu smdr (sammandragningar) med 3-5 min intervall sedan ett par timmar. YP: (yttre palpering?) höger vänt läge, ffd huvud fixerad i bäckeningången. Blodtryck 143/76. Kopplar CTG.

Barnmorskan kom tillbaka efter en liten stund då CTG inte registrerar några tydliga värkar, samt att den tappar kontakten med hjärtljuden titt som tätt. Hon står hos oss en stund och jag får säga till när det kommer värk så kluddar hon på CTG remsan. Sen så var det dax för en vaginal undersökning. Äntligen så skulle jag få veta om smärtan hittills hade varit värd någonting. Barnmorskan log lite och sa "Ja, jag brukar vara snål men du är öppen 4 nästan 5 cm och det finns inte mycket kvar av livmodertappen, ja nästan ingenting. Du har varit jätte duktig hemma, det ska du veta att det är långt ifrån alla förstföderskor som kommit såhär långt när de kommer in första gången. Här blir det bebis!" Det kändes svårt att ta till sig allt beröm, men det värmde och det var riktigt skönt att höra att det kommit så långt. Jag var helt inställd på max 2 cm och att vi skulle få åka hem igen. Hon frågade om jag kanske kunde tänka mig ett bad och skulle gå iväg för att skriva in oss så skulle vi få byta rum strax.

13.45
Inlägges på förlossningsavdelning. 19-årig 1-gravida 0-para.
Inkommer på grund av värkar i graviditetsvecka 40 + 2 (BP enligt ultraljud 120504, BP enligt senaste menstruation 120501)
Yttre palpation: huvudläge, fixerad i bäckeningången.
IU (inre undersökning?) [13:30] cervix utlånad, modermunnen öppen 4 cm. Buktande hinnblåsa.
CTG intagningstest: Normal
Fosterljud: 130 slag per minut, fosterljud normala.

VU (vaginal undersökning?) cx (cervix) sgs utplånad centralt riktad. modermunnen öppen 4-5cm buktande hinnblåsa. Ffd huvud ovan spinae. Har sammandragningar med 3-4 min intervall som Terese andas fint igenom. CTG lite svårbedömd. Basalfrekvens 125-135 spm. Bra variabilitet, acc finns, okomplicerade variabla decc (att fosterljuden sjunker) eventuellt i samband  med värk men svårt att säga då det är svårt att få till någon bra värkregistrering. Kontaktar förlossningsjour S. Turkmen för bedömining.

 När barnmorskan kommer tillbaka så får vi komma till ett eget rum och jag får byta om till sjukhusrocken, den stacks lite men det gick över. Under tiden så berättade barnmorskan att det blev nog inget bad för de ville sätta en elektrod på huvudet för att få koll på bebisens hjärtljud då de inte fick kontakt med dosan på magen (Hon kan ha sagt att hjärtljuden sjönk, men det är inget jag minns). Och då skulle de ta hål på hinnorna, vilket också kunde sätta mer fart på värkarna.
Jag fick lägga mig i gyn-ställning och vattnet gick precis när hon kände efter om det hänt något sedan hon kände sist. Så den där nålen de annars använder behövdes inte då hon knappt hann nudda med fingrarna på hinnorna. Det blev väldigt varmt och blött och det forsade verkligen fram de första sekunderna. Vattnet var klart och fint. Så satte hon elektroden på huvudet och jag fick en dosa fastsatt på benet.

Plötsligt säger dom att Elofs hjärtljud sjunker och det blev bråttom att få mig ståendes på alla 4, som tur är hämtar han sig fort och jag blir lugn. Det här är första gången jag uppfattar att hans hjärtljud spökar.

14.04
Skalp CTG-registrering inledd enligt ordination dr. Turkmen. Notering: PVK + bastest.

14.10 
Klart fostervatten avgår.

14.17
Fosterljud går ner mot 80 spm (slag per minut?). Terese ställer sig på fyrfota i sängen och fosterljuden hämtar upp sig efter en stund. Dr S Turkmen kontaktas och kommer till avdelningen.

Helt plötsligt så blir det mycket folk i rummet. Det visar sig vara skiftbyte precis när förlossningsläkaren Dr Sahruh Turkmen kommer för att se så allt står rätt till med mig och bebisen. Han presenterar sig och undersöker mig, rabblar en massa som jag fattar halv sju av då jag bara hör det han säger mellan värkarna. Vet att jag tänker "Vad han är lik läkaren i filmen 'se upp för dårarna' åtminstone så pratar han likadant". Men en sak snappar jag upp, 7cm. Tack och bock! Den biten gick fort och lätt!
Han har ett blodprov på bebisen huvud för att kolla så att hen är okey, han fick ta två prover då det blev något fel på det första. Men bebisen mådde bra och det är ju huvudsaken. När salen tömts så hade jag fått en ny gullig liten dam som barnmorska, Solveig Rutfjäll. Och undersköterskan var hon vi hade mött i hissen på vägen upp. Irene Davidsson hette hon. De hämtade ett gå/stå bord till mig och kom med en köttfärspaj och sockerdricka till mig då de tyckte att det var länge sedan jag åt. Sockerdricka var jätte gott men jag hade svårt att få i mig av köttfärspajen, några bitar blev det emellan värkarna. Problemet var nog att jag han inte riktigt tugga klart en tugga från det att jag hämtat mig från ena värken innan den andra började. Jag tänker numera ingenting i värkarna, utan andas bara och Krister ska stå bakom och massera mig i svanken, hårt. Jag fokuserar in i mig själv, blundar och andningen kommer av sig själv, om jag gör som jag tränat det vet jag inte men det fungerar och jag kan hantera smärtan utan att slå ihjäl någon.

14.25
Laktat 1,20

14,30
Övertag Solveig Rutfjäll. Terese andas jättebra igenom värkarna. 

14,40
Läkaranteckning.
Blev tillkallad på förlossningen på grund av avvikande CTG. Basalfrekvens 140/min bra variabl. Det har uppstått en djup komplicerad deccel som återhämtar sig senare.
VU öppen 6-7cm, utplånad, klart vatten rinner, ffd huvud i bäckeningång, occipute kl 9. i samband med VU får accel på CTG. 
Laktattest 1.2

Ordinerar
- CTG
- Laktat vb (vid behov?)

Jag hinner inte stå upp länge innan jag känner att jag är kissnödig. Får hjälp att koppla bort alla sladdar och jag får komma in på toaletten. Skönt att få kissa igen men värkarna som kom precis när jag kissat klart var inte att leka med. Tur jag fick Krister att följa med in på toaletten så jag hade något att stödja mig emot.
När jag kommit tillbaka till gå/stå bordet och alla sladdar är på sin plats så får jag en akupunktur nål uppe i huvudet som ska värka avslappnande. Om den fungerar vet jag inte men det blev inte värre. Och sen så fick jag prova lustgasen....

14.45
Kissat.
Tilltagande värkar, står uppe i RA-bordet.
Får lustgas/syrgas 50/50
Akupunktur GV20 ges i avslappnande syfte.

15.00
CTG basfrekvens 120-125 spm. Bra variabilitet. Acc vid värk. 50-60/2-3, styrka 2. Helt omöjligt att få bra värkregistrering. Bedöms normal.

Fortsättningföljer....