Förkylningar och sånt där som kan vara bra att komma ihåg!

Egentligen hade jag tänkt blogga i söndags. För då hade jag en massa jag ville skriva ner. Men av det så kommer jag såklart inte ihåg någonting nu. Så ska försöka komma på någonting annat att skiva om.

Att Elof varit förkyld sedan söndag eftermiddag, att vi badade ändå och att förkylningen då bröt ut till en monsterförkylning skulle jag kunna skriva om. Men det är nog ungefär lika tråkigt att skriva som det är att läsa. Han har i alla fall sovit många timmar under den gångna veckan och ätit kanske hälften av vad han brukar om inte mindre. En delvis förklaring skulle kunna vara den 10e tanden som sprack fram igår. Så nu har vår piraya 6 tänder nere och 4 tänder uppe. Kolla i Elofs "boken om mig" och det är över tre månader sedan som han fick en tand sist. Vet inte om jag ska hoppas på en helvetes månad och att han får flera tänder på en och samma gång eller att det ska komma en tand sådär var 6e vecka eller så. Kollar man på hur det har varit lär det ju kunna bli en helvetes månad.

Planeringen inför Elofs 1 års kalas (i plural!) är i full gång och jag ska baka bullar. Blir säkert mer bakat också men största prioritet ligger nog på städningen så att vi faktiskt vågar ta hit folk. Samt att vi måste komma på vad han (vi) önskar sig. Tycker det är hur svårt som helst. Kläder har vi på tok för mycket av och frågan är ju hur mycket leksaker han egentligen har nytta av. Vill ju som ändå uppmuntra till kreativa lekar ala "man tager vad man haver". Som tur är så behöver ju inte alla leksaker vara framme på en och samma gång.

Vi går idag ner på tvåsiffrigt i nedräkningen till Brosters beräknade ankomst. Det känns som en härlig mental avsatts för att förbereda sig "på riktigt" på att vi kommer bli en till i familjen. Som att det inte går att undvika längre, som att det från och med nu är meningen att man ska förbereda sig. Frågan är bara hur ?!? Jag är glad om jag tar mig upp för trappen med Elof, så jävla ont som jag har i höfterna den här gången. En sak är i alla fall säker, jag tror inte att jag hade haft lättare att förbereda mig om vi visste könet.

Elof har så smått börjat våga stå utan stöd. Vilket resulterat i x antal näsdyk bara idag.

Att leta fram kolbitar i vedspisen är något han gjort länge, men idag har han varit omöjlig. Och det hjälper inte att fråga "ska mamma behöva bli tokig på dig", för då flinar han bara. Älskade unge!