fredag 12 april 2013

Tjockt i vardagen

Att det skulle bli så fullt med annat som drar ork i över två månaders tid så att jag inte ens klämt ner ett ord i bloggen. Det är allt annat än OK. Mest för att det skulle nog inte kännas så tjockt om jag tog och skrev ner något klagoinlägg varvat med egopepptalk då och då.

Många saker har hänt, blivit lösta, väntar på att bli lösta eller i alla fall väntar på att bli betalda. Så som hannas akuta operation som slutade på 36000kr, men tack vare försäkringen behöver vi "bara" punga ut med 8400. Får se det hela från den ljusa sidan, hon är steriliserad nu. Visserligen hade det blivit billigare att bokat en sterilisering på en vanlig vardag där hon ej är livshotande sjuk samtidigt, men det fick vi ju inte tummen ur röva för att öppna plånboken för.

Kattungarna är borta. Jag fick nog. Som del kallaste snåla jävla bonnkärring jag är fick jag nog. Har nog aldrig känt mig så lättad och så kall på en och samma gång. Men nu är dom borta. Kapten och Styrman har kommit tillbaka. Inte för att de har varit borta hemifrån, de har varit här hela tiden. Men nu är de sig själva igen, busar, gosar och pratar!

Elof har inte bara lärt sig krypa, han har någon slags superkraft som gör att han kryper hur fort som helst. Och inte bara fort, han kan krypa ljudlöst också. Förutom när han är arg, förbannad och helt vansinnig, då låter det som en elefanthjord på flykt. Bemästrar nya saker hur snabbt som helst. Men hur man ska göra för att inte klämma fingrarna i lådorna (eller mest vad man ska göra när man väl klämt dem) funderar jag på om han någonsin kommer förstå.

Krister har jobbat heltid + lite till sedan början av februari och eventuellt kommer det fortsätta så tills slutet av Juli, det vill säga mer eller mindre tills Broster kommer. Vilket har varit tufft. Det börjar gå bättre nu. Men ett tag så trodde jag att jag skulle tappa greppet totalt, inte om Elof, men om allt annat. Skulle någon komma hem till oss nu så skulle de säkert tro att jag faktiskt har tappat greppet. Än så länge har jag bara prioriterat att orka med de viktigaste. Och i den prioriteringen ingår inte att motionera dammsugaren mer än absolut nödvändigt.

Hur som så börjar de gå bättre, kännas bättre och orka mer! Vi har varit bortskämda med Elof, som den snälla lugna pojken han är. Det har varit tuffa veckor nu i vår, även om det varit mycket mys inblandat så är jag glad att dagarna när Elof sitter fast i mig med superlim börjar glesas ut. Det har stundtals varit väldigt påfrestande, men jag tror att det kommer vara värt det. Att han har fått sitta fast med superlim när han velat/behövt de.

Alla sätt är bra, utom de dåliga!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar