torsdag 20 september 2012

:'(

Känslan när man vill skrika ut sitt missnöje på cybervärlden, men kommer på att ingen av dem som kommer läsa det har något att göra med det man är missnöjd över.

Varför klaga över huvudtaget lixom? Jag vet inte ens om det är klaga jag vill göra. Jag har det bra och är nöjd med mitt liv. Men ändå så kommer en sån liten skitsak och gör en så fruktansvärt missnöjd, utan att jag ha något att vara missnöjd över. Jag får det inte att gå ihop. Blandade känslor som krockar med varandra.


Tänker på något min mormor sagt som följt mig sedan dess och som jag ofta kommer tillbaka på och någonstans har format min syn på livet.

"Är det meningen att det ska ske så kommer det att ske här hemma ändå."

Just den gången pratade hon med någon om att min morbror gjorde FN tjänst utomlands och om risken att skadas eller dö. Jag var inte speciellt gammal den gången men det är ett rätt starkt minne av hur hon förklarade efteråt vad hon menade. Att oavsett vilka val vi gör så är det meningen att något ska hända så kommer det hända ändå, då menar jag inte bara olyckor utan alla slags händelser i livet. Vissa skulle säga ödet men det låter inte riktigt lika filosofiskt tycker jag.

Så jag skickar ut lite missnöje genom fingrarna och gör någon mormorsruta till innan jag går och lägger mig med min febriga fästman.

Imorgon tänker jag vakna, fri från min förkylning och göra något vettigt! Förutsatt att Kristers feber har lugnat sig så att han kan passa upp på Elof.

Moch

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar