Vilket svårt ämne. Kärlek till vad då?
Min absolut första kärlek var mina föräldrar, men att berätta om det känns lite tråkigt.
Min första ovillkorliga kärlek heter Elof och han är så snäll och sover så gott så att mamma kan få skriva av sig lite.
Mitt första husdjur som också klassas som kärlek var en kanin med hängöron som hette Mowgli. Men mer än så kommer jag inte ihåg om honom än att han egentligen var en hon som fick massa ungar med syrras kanin Jasmine.
Min första kärlek till en annan människa utanför familjen (som jag tror att den som någon gång skrev denna lista menade) var en kille som hette Jonas. Förmodligen så gick vi i andra klass på grundskolan. De allra flesta bytte kärlekskumpan med varandra flera gånger om dagen. Men inte jag, för jag var inte tillräcklig på något vis skulle jag tro. Så istället tyckte jag bara att de var otroligt löjliga. Och blygheten för denna Jonas varade nog bara i några veckor.
Första gången som jag frågade chans på någon så ritade jag en fin lapp med frågan och en ja och en nej ruta. Gav lappen till en lagkamrat i fotbollen som gick i samma klass som denna kille och hon skulle lägga den i hans låda. Jag kunde inte sova på hela natten. Så nervös som jag var. Och svar det fick jag med besked dagen därpå. Det var nog första gången som jag fick mitt lilla kärlekshjärta krossat. Jag blev hånad, utpekad och förlöjligad i matkön. Lappen den fick jag tillbaka i småbitar. Summa sumarum; vi blev alltså inte ihop. Men vi fortsatte vara kompisar. Och vi är bekanta än idag. Vilket förmodligen mest beror på att våra morsor är nära vänner. Jo just, Daniel heter han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar