Svårsläckt torka.

Ja just nu så känns det som så. Jag har ju massor att skriva om egentligen. Men hinner inte. Eller så tar jag mig helt enkelt inte tid.

Jag har i alla fall sytt en urgullig slips till Elof idag. Och stickat upp hundratals meter av mitt favorit garn Eskimå. Fast stickningen har jag hållt på med i snart en månad tror jag, men jag har kommit en bra bit. Går fort när man använder sig av nr 9 på rundstickor! Det kommer förhoppningsvis inte ta 30 år innan den är klar åtminstone.

Tyvärr så orkar jag inte lägga in en bild på slipsen. Istället tänker jag berätta om hur jävla ont i munnen jag har! Jag och Krister investerade några tusen var i munnen nu i höst på att laga de hål som fanns. Mycken skönt i samvetet. Vi var där tre gånger totalt. Och fick tydliga order om att sköta om tänderna med tandtråd. Vilket vi gjorde och vilken förbättring det blev för min del. Slapp dagligen ont i munnen och det inre motståndet emot att borsta tänderna på grund av att det gjorde ont försvann. Lycklig tjej!
Men så försvann en del av motivationen samt att livet kom emellan och ingen tandtråd blev använd på tre veckor. Men så i Fredags fick jag något ryck och attackerade mina stackars tänder igen. Fy fan rent ut sagt. Ett gram alvedon tog udden utan smärtan men att äta den dagen var ett helvete, men nu ikväll vare bara på´t igen. Min underbara sambo gick och hämtade en plackers till mig och satte sig bredvid och tog tag i sina egna tänder. Det känns, men inte lika illa som i Fredags tack och lov!

Samtidigt så skulle jag ju kunna önska att det hade fortsatt på samma veva med ont i munnen hela helgen. Då hade det kanske inte blivit lika mycket fusk som det har blivit nu. Kolhydrater upp och ut igenom öronen hela helgen lång med följande vardagar. Självbehärskningen ligger långt under minus, men imorgon så ska jag mata hönsen med det som finns kvar i kylskåpet av de senaste dagarnas fusk. Varje dag är en ny dag med möjligheten att skapa förändring. Det som verkar vara jäkligt svårt är att komma till dag 3. För att inte tala om dag 7. Jag har tillåtit mig två fusk i veckan, lunch på tisdag med byn och fika med stickjuntan tisdag kväll. Fast det blir på tok för många undantag hela tiden känns det som. Och många gånger är jag glad om jag lyckas hålla mig till två lyckade dagar i veckan.

Jag vill. Jag kan. Jag har inte gett upp. Det är bara jäkligt svårt just nu.

Nu tänkte jag avsluta med någonting positivt! Allas våran älskade Mulle är numera helt och hållet vår! Då vi fått äran och förtroendet att köpa honom! Grymt kul!

Moch