:O ?

Sitter i soffan, skickade iväg Krister till jobbet med en puss för halvtimma sedan.

Sitter och funderar över vad jag håller på med egentligen. Jag hade ju lovat. Lovat Elof. Lovat mig själv.

Att vi i alla fall skulle amma en gång på natten, i sängen när han vaknade.

Och här sitter jag, men en mätt och belåten kille i knät som kämpar för att inte somnar om.

Mätt, men vi har inte ammat.

150 ml försvann i ett nafs....

Inte undra på att han brukar vara hungrig och förbannad på morgonen.

(Hur länge/ofta) Har han somnat om på tom mage uppe i sängen?

Bara tanken på att det kan ha hänt får mig att känna mig urusel!

Att jag förmodligen har haft han att somna om hungrig, bara på grund av min så djupa önskan om att också få amma....

För en sak är säker, jag har då inte några 150 ml att amma honom. Jag får nog inte ens ihop 50ml.

Har frågat mig själv länge om det verkligen är lönt. Men det är ju ganska så tydligt att det inte är det länge.

Fan, jag som skulle kämpa och ge allt för att kunna säga att jag i alla fall delammade tills att han var 3 månader. Men är det värt den frustrationen det innebär för Elof?

Det finns ju ingen mjölk, torrt som i sahara.

Fan!